Schablonmåleri, ofta betraktat som en medeltida teknik, kan egentligen ses som en av de tidigaste former av mänskligt konstnärligt uttryck där handen användes som verktyg . Ett anmärkningsvärt exempel på denna form av dekorativ konst är en grottmålning i Argentina, daterad till cirka 64 000 år tillbaka. 

Under medeltiden i Europa blev schablonmåleriet i hög grad utbrett och flitigt tillämpat, särskilt inom kyrkornas interiörer. Det medeltida kyrkliga schablonmåleriet användes främst för att skapa dekorativa slingor och bårder samt för att fylla ut de tomrum som uppstod mellan avbildningarna av bibliska scener som var målade på väggar och valv. 

Den äldre traditionen av rapportrytmer och mönsterbildningar syftade till att återskapa en känsla av lyxiga, vävda sidentapeter. Under 1800-talet frigjordes denna teknik från sina ursprungliga influenser och utvecklades till en unik och självständig värld av mönster. Genom att kombinera flera schablonmönster kan man skapa avancerade mönster med flera färger och lager, vilket ytterligare berikar det konstnärliga uttrycket.